Ur en klar himmel faller bomben ner/vi ligger tysta i en krater ler/ när vi ser vår samtid brinna ner

Luften bränns och marken skakar, hur skulle jag kunna sova?

Att besöka en stad och veta att nästa gång är det på riktigt.

Att lyssna på sin musik och veta att snart är det äkta.

Att skratta åt en mustasch och hitta ett plektrum med en blixt på. Och fånga svalor med händerna.

Att återvända till en bunt med brev och undra om det här verkligen händer.

Att nudda Verkligheten men lyckas fly från den igen.

Att inte kunna få nog och inte kunna få mer. Men höja volymen som misslyckat substitut.

Att skicka bilder på sig själv till världens alla hörn.

Att se på åskan men bara höra det jag allra helst vill höra.

Och

Att nu försvinna för en vecka.

Och att Våga Vara Rädd.

//Maria, i efterskott


Kommentarer
Postat av: Frida

Alltså jag har lyssnat på Våga vara rädd på repeat hela veckan (regnet vräker ner). Den gör mig glad. Gillar fint inlägg i vår fina blogg också!

2010-07-31 @ 20:12:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0